Fotografen öppnade inte sin kameraväska. Suman Nepali från tidningen Nepali Times satt på en sluttning ovanför floden. Han såg två barn. Kirti Tamang är fem år. Hon såg vattnet ta hennes mamma och hennes syster. Sedan kastades hon upp på berget, och man hittade henne i skogen med två andra barn. Hon kan inte prata längre. Bredvid henne satt Biswas Tamang, en pojke från hennes skola. Hans skolkort hängde runt halsen, och därför kunde lärarna hitta hans mamma. Att ta ett foto kändes fel, skrev fotografen. Han kunde bara se och berätta.
Is, sten och lera kom ner vid gränsen mellan Kina och Nepal den 26 augusti. Tretton dagar senare sänkte Nepal sina flaggor. Måndagen var den sista sorgedagen. Familjer stannade hemma, och släkten kom och besökte dem. Några familjer hade begravning utan kropp, för deras anhöriga är fortfarande borta. Minst 1 398 människor är döda och mer än 5 500 är försvunna. Omkring 800 av dem kommer från andra länder.
Staten hade ingen ceremoni. Phanindra Paudel från landets kriscentrum sa att det inte fanns några program, för räddningsarbetet pågick fortfarande. Presidenten Ram Chandra Paudel reste själv ut till områdena för att se skadorna.
På fredagen kom goda nyheter. Räddarna hörde röster i en tunnel vid kraftverket Trishuli 3A i Rasuwa. De hittade två män 170 meter in i tunneln, nio dagar efter katastrofen. Männen heter Sanjay Shah, 30 år, och Kabir Maharjan, 45 år. En av dem var full av lera och bars ut på en räddares axel. Båda mådde ganska bra och flögs till sjukhus i Katmandu.
Sedan kom en tredje man ut. Armén sa att Lu Haitao hämtades ut ur en tunnel på 225 meter vid kraftverket Upper Trishuli-1. Det var tio dagar efter att glaciären rasade. Han hade inga synliga skador, men hans kropp var för kall. Han fick vård inne i en helikopter.
Omkring 900 arbetare är försvunna vid tolv kraftverk. Cirka 500 av dem kan sitta fast i tunnlar. Räddarna hoppas hitta fler levande, för det finns luft i många tunnlar.
Arnold Dix är expert på räddning i tunnlar. Han skrev på sociala medier att han aldrig har sett något liknande, för nu pågår flera räddningar samtidigt på olika platser. Grupper från Indien, Kina, Sydkorea och USA arbetar i tunnlarna. Arméns talesperson Raja Ram Basnet sa att arbetet fortsätter i samma takt som första dagen.
Familjerna är inte nöjda. I Katmandu samlades de nära premiärministerns kontor och krävde snabbare sökning. Reena, som har en försvunnen bror, sa att hon har stort hopp. Men hon frågade var resultaten finns. Många kroppar har begravts i stora gravar, och bara omkring 100 har lämnats till familjerna.
I Yau Ma Tei i Hongkong tände hundratals nepaleser ljus och lade blommor i en samlingslokal. Satish Gurung från konsulatet sa att tiden är mycket svår. Han sa också att den varmare luften i bergen är en orsak, och att Nepal behöver mer än pengar och hjälp: rättvisa för klimatet.