Motorcykeln stannade utanför vallokalen i Tangermünde på söndagsmorgonen, och den lilla folksamlingen som väntade där började jubla. Ulrich Siegmund klev av, gick in tillsammans med sin hustru Julia, lade sin röst och kom ut igen för att ställa upp på selfies med var och en som bad om det. Efteråt sade han till dem som samlats omkring honom att han kände en framtidstro den här dagen, och att Tyskland måste ta sig förbi sina politiska motsättningar. Han hade redan förklarat att han bara tänkte ta uppdraget som ministerpresident om partiet fick egen majoritet.
När kvällen föll över Magdeburg var frågan inte längre om Alternativ för Tyskland skulle vinna Sachsen-Anhalt, utan med hur mycket. Den preliminära officiella rösträkningen från delstatens valmyndighet gav AfD 43,8 procent, partiets bästa resultat i någon tysk delstat och en fördubbling jämfört med för fem år sedan. Friedrich Merz kristdemokrater kom tvåa med 17,2 procent, deras sämsta resultat någonsin i delstaten, och de lyckades inte vinna en enda valkrets direkt. Socialdemokraterna fick 9,3 procent, De gröna 8,9 och Vänsterpartiet 8,6. Även BSW klarade spärren till delstatsparlamentet.
På scendekoren vid AfD:s valvaka stod orden: Välkomna. Allt är möjligt. Valdeltagandet låg enligt tv-kanalen ZDF på 77 procent. När de första vallokalsundersökningarna dök upp på skärmarna stod Siegmund arm i arm med partiets båda förbundsledare, som skrattade allteftersom omfattningen stod klar. Människor viftade med tyska flaggor och kramade om varandra. ”Vi har skrivit historia i det här landet”, sade Siegmund. ”Folket har gjort fullständigt klart att man äntligen vill ha en politisk förändring, och framför allt har man visat att man vill ha den tillsammans med oss.” Donald Trump lade ut en skärmbild av resultatet på Truth Social utan kommentar. Högerextrema ledare på andra håll i Europa kallade det ett mandat för förändring.
Sachsen-Anhalt är ingen stor delstat. Den har omkring 2,14 miljoner invånare, gränsar till fyra andra delstater och sattes samman 1945 av den sovjetiska administrationen av den preussiska provinsen Sachsen och fristaten Anhalt. Den upplöstes 1952, territoriet delades mellan distrikten Halle och Magdeburg, och den återuppstod 1990 i samband med återföreningen. Delstaten har den högsta koncentrationen av Unescos världsarv i Tyskland, och den är landets minst religiösa: 2018 tillhörde 15,2 procent av invånarna något av de stora kristna samfunden.
Siegmund föddes i Havelberg i oktober 1990, tre veckor efter återföreningen. Han utbildade sig till handelstekniker inom grosshandel och utrikeshandel och läste sedan ekonomisk psykologi och företagsekonomi. Vid 23 års ålder grundade han ett företag som sålde luftfräschare och doftsystem. Han gick med i CDU som artonåring och lämnade partiet sex år senare, för att 2014 gå över till AfD, som då var ett år gammalt.
Vad han tog med sig från studierna, enligt en spansk skildring, var att enkla budskap fungerar när de upprepas, och att försäljning handlar mindre om att placera en produkt än om att framkalla en känsla. Han hade arbetat med försäljning och på en ögonklinik i Berlin. Genombrottet på nätet kom under pandemin, när han skärpte sitt motstånd mot coronarestriktionerna och drog till sig hundratusentals följare. Formeln har sedan dess varit korta fraser, upprepning, gott humör och en iscensättning som suddar ut varje avstånd mellan politiker och väljare. Han kom in i Sachsen-Anhalts delstatsparlament 2016 och har varit gruppledare för AfD tillsammans med Oliver Kirchner sedan augusti 2022. När partiet utsåg honom till toppkandidat 2025 fick han stöd av 98,3 procent av ombuden.
Leendet är hans varumärke. Han har bytt ut partiets vrede mot optimism och gick till val på parollen att allt kommer att ordna sig, och folk stod länge i kö för en selfie och en autograf.
Programmet under ytan är inte mjukt. Om AfD tar över delstatsregeringen är löftet omedelbara utvisningar, med det uttalade målet att avlägsna så många migranter utan uppehållstillstånd som möjligt. Partiet vill ha hårdare asylregler på alla nivåer, mer förvar i förebyggande syfte, arbetsplikt för asylsökande och ett slut på allt offentligt stöd till integrationsprogram, som partiet kallar asylindustrin. Det vill utestänga barn och ungdomar utan permanent uppehållstillstånd från den ordinarie skolan och inrätta en arbetsgrupp för remigration inne i delstatsregeringen för att samordna asylpolitiken. Hur mycket av detta en delstatsregering rent juridiskt skulle kunna genomföra är oklart: att skapa särskilda kategorier av flyktingar kan strida mot internationell och europeisk rätt, och beslut om utvisningar är inte delstatens att fatta.
Och det finns mer. Skolor och kulturinstitutioner ska styras mot det partiet betraktar som traditionella värden, regnbågsflaggor förbjudas i skolan, den tyska flaggan hissas varje dag, nationalsången sjungas av elever och personal vid skolans högtider, flyktingbarn undervisas i separata klasser och public service göras om i grunden. Medborgarpatruller. Mer ryska i skolan. Inga nya vindkraftsparker. På förbundsnivå vill partiet kraftigt begränsa invandringen, återupprätta banden med Ryssland, skära ner stödet till Ukraina och lämna euron. Samtliga etablerade partier vägrar att samarbeta med AfD, och delstatens gren av den tyska säkerhetstjänsten har klassificerat partiet som högerextremt. Det lilla BSW kan vara den enda tänkbara partnern.
Merz hade kampanjat med varningen att en AfD-seger skulle skada delstaten och skrämma bort utländska investerare. En mätning från ARD visade att 87 procent av delstatens väljare var missnöjda med förbundsregeringen, och Siegmund har kallat förbundskanslern för AfD:s bästa valarbetare. ”Det här valresultatet är framför allt en misstroendeförklaring mot förbundsregeringen”, sade Marcel Fratzscher vid det tyska institutet för ekonomisk forskning.
På måndagen sade Merz att alla var djupt skakade. Han kallade det CDU:s svåraste valnederlag på år, kanske till och med årtionden, och sade att ingen hade väntat sig att det skulle sluta så här. Han påpekade att enbart listan över dem som gratulerat AfD visade hur mycket internationell uppmärksamhet resultatet dragit till sig. När närmare 60 procent av väljarna stöder partier som ifrågasätter landets demokratiska institutioner, sade han, är det ett resultat man inte bara kan vifta bort. Att acceptera utgången är demokratins själva kärna, tillade han, men vissa saker röstar man inte om: samlevnadens regler och grundlagens värden.
På valvakan i Magdeburg formulerade en av deltagarna, Antony Lee, saken på sitt eget vis. ”Det är uppenbart att vi behöver förändring i Tyskland och i Västeuropa. Och jag tror att en startsignal definitivt går ut härifrån, vare sig man gillar det eller inte”, sade han. ”Jag är far, jag är företagare, och jag vet att det inte kan fortsätta så här i Tyskland”.