Motorcykeln stannade utanför vallokalen i Tangermünde på söndagsmorgonen, och den lilla folksamlingen som väntat där började jubla. Ulrich Siegmund klev av, gick in tillsammans med sin fru Julia, lade sin röst och kom ut igen för att ställa upp på selfies med alla som frågade. Efteråt sade han till dem som samlats runt honom att han kände en framtidstro den här dagen, och att Tyskland måste komma bort från sina politiska motsättningar. Han hade redan slagit fast att han bara skulle ta jobbet som ministerpresident om partiet fick egen majoritet.
När kvällen föll över Magdeburg var frågan inte längre om Alternativ för Tyskland skulle vinna Sachsen-Anhalt, utan med hur mycket. Det preliminära officiella resultatet från den regionala valmyndigheten gav AfD 43,8 procent, partiets bästa resultat i något tyskt förbundsland och en dubblering jämfört med för fem år sedan. Friedrich Merz kristdemokrater kom tvåa med 17,2 procent, deras sämsta resultat någonsin i delstaten, och de lyckades inte vinna en enda valkrets direkt. Socialdemokraterna fick 9,3 procent, de gröna 8,9 och Vänstern 8,6. Även BSW kom över spärren till delstatsparlamentet.
På scenens fond under AfD:s valvaka stod orden: Välkommen. Allt är möjligt. Valdeltagandet låg enligt tv-kanalen ZDF på 77 procent. När de första vallokalsundersökningarna dök upp på skärmarna stod Siegmund arm i arm med partiets båda nationella ledare, som skrattade när omfattningen började gå upp för dem. Folk vinkade med tyska flaggor och kramade varandra. ”Vi har skrivit historia i det här landet”, sade Siegmund. ”Människorna har visat med all önskvärd tydlighet att de äntligen vill ha en politisk förändring, och framför allt har de visat att de vill ha den med oss.” Donald Trump lade upp en skärmbild av resultatet på Truth Social utan att kommentera det. Högerledare i andra delar av Europa kallade det ett mandat för förändring.
Sachsen-Anhalt är ingen stor plats. Delstaten har omkring 2,14 miljoner invånare, gränsar till fyra andra förbundsländer och sattes samman 1945 av den sovjetiska administrationen av den preussiska provinsen Sachsen och fristaten Anhalt. Den upplöstes 1952 och delades upp mellan distrikten Halle och Magdeburg, för att återuppstå 1990 i samband med återföreningen. Här finns Tysklands högsta koncentration av världsarv på Unescos lista, och det är landets minst religiösa delstat: 2018 tillhörde 15,2 procent av invånarna något av de stora kristna samfunden.
Siegmund föddes i Havelberg i oktober 1990, tre veckor efter återföreningen. Han utbildade sig till handelstekniker inom parti- och utrikeshandel och läste därefter ekonomisk psykologi och företagsekonomi. Vid 23 års ålder startade han ett företag som sålde luftfräschare och doftsystem. Han gick med i CDU som 18-åring, lämnade partiet sex år senare och gick 2014 över till AfD, som då var ett år gammalt.
Vad han tog med sig från studierna var, enligt en spansk skildring, att enkla budskap fungerar om de upprepas, och att försäljning mindre handlar om att placera en produkt än om att framkalla en känsla. Han hade arbetat med försäljning och på en ögonklinik i Berlin. Genombrottet på nätet kom under pandemin, när han skärpte sin kritik mot coronarestriktionerna och drog till sig hundratusentals följare. Formeln sedan dess har varit korta fraser, upprepning, gott humör och ett framträdande som suddar ut varje avstånd mellan politiker och väljare. Han kom in i Sachsen-Anhalts delstatsparlament 2016 och har sedan augusti 2022 lett AfD:s partigrupp tillsammans med Oliver Kirchner. När partiet utsåg honom till toppkandidat 2025 fick han stöd av 98,3 procent av ombuden.
Leendet är hans kännemärke. Han har bytt ut partiets vrede mot optimism och gick till val på budskapet att allt kommer att bli bra, och folk stod länge i kö för en selfie och en autograf.
Programmet under ytan är inte mjukt. Om AfD tar över delstatsregeringen är löftet omedelbara utvisningar, med det uttalade målet att avlägsna så många migranter utan uppehållstillstånd som möjligt. Partiet vill ha strängare asylregler på alla nivåer, mer förvarstagande i förebyggande syfte, arbetsplikt för asylsökande och ett slut på allt statligt stöd till integrationsprogram, som partiet kallar asylindustrin. Barn och ungdomar utan permanent uppehållstillstånd ska stängas ut från den ordinarie skolan, och en arbetsgrupp för remigration ska inrättas inne i delstatsregeringen för att samordna asylpolitiken. Hur mycket av detta en delstatsregering rent juridiskt skulle kunna genomföra är oklart: att skapa särskilda kategorier av flyktingar kan strida mot internationell rätt och EU-rätt, och beslut om utvisningar ligger inte på delstatens bord.
Och det finns mer. Skolor och kulturinstitutioner ska styras mot vad partiet betraktar som traditionella värden, regnbågsflaggor förbjudas i skolorna, den tyska flaggan hissas varje dag och nationalsången sjungas av elever och personal vid skolans högtider. Flyktingbarn ska undervisas i separata klasser och public service byggas om i grunden. Medborgargarden. Mer ryska i skolan. Inga nya vindkraftsparker. På nationell nivå vill partiet kraftigt begränsa invandringen, återupprätta banden till Ryssland, skära ner stödet till Ukraina och lämna euron. Samtliga etablerade partier vägrar samarbeta med AfD, och det lokala kontoret för Tysklands säkerhetstjänst har klassat partiet som högerextremt. Det lilla BSW kan bli den enda möjliga partnern.
Merz hade drivit sin kampanj med varningar om att en AfD-seger skulle skada delstaten och skrämma bort utländska investerare. En mätning från ARD visade att 87 procent av delstatens väljare var missnöjda med förbundsregeringen, och Siegmund har kallat förbundskanslern AfD:s bästa valarbetare. ”Det här valresultatet är först och främst en misstroendeförklaring mot förbundsregeringen”, sade Marcel Fratzscher vid tyska institutet för ekonomisk forskning.
På måndagen sade Merz att alla var djupt skakade. Han kallade det CDU:s svåraste valnederlag på år, kanske på decennier, och sade att ingen hade väntat sig att det skulle sluta så här. Han påpekade att redan listan över dem som gratulerat AfD visade hur mycket internationell uppmärksamhet resultatet väckt. När närmare 60 procent av väljarna stöder partier som ifrågasätter landets demokratiska institutioner, sade han, är det ett resultat man inte bara kan vifta bort. Att acceptera utgången är demokratins kärna, tillade han, men vissa saker röstas det inte om: reglerna för samlevnad och grundlagens värden.
På valvakan i Magdeburg formulerade en av gästerna, Antony Lee, det på sitt eget sätt. ”Det är uppenbart att vi behöver förändring i Tyskland och i Västeuropa. Och jag tror att en startsignal definitivt går ut härifrån, vare sig man gillar det eller inte”, sade han. ”Jag är far, jag är företagare, och jag vet att det inte kan fortsätta så här i Tyskland”.