Klockan tio somnade barnen. Sedan blev det tyst i huset. Oksana Alkhunsaeva satte sig vid symaskinen som hon hade vunnit i en tävling. Hon tog ett tygstycke som låg hemma och sydde en timme innan natten var slut. Efter sin andra mammaledighet hade hon jobb som inte hade något med sömnad att göra, mest arbete i butik. Bara kvällarna var lediga. Hon visste att hon måste sy, men hon kunde inte ännu.
En natt drömde hon om sin mormor, som är död. Mormodern sa bara ett ord: ”Sy.” Oksana lyssnar alltid på sina drömmar. I dag beställer folk hennes kläder från hela Ryssland: från Moskva och Sankt Petersburg till Jakutsk och Kamtjatka.
Hon föddes 1984 i Ust-Ordynsky, en by med omkring 15 000 invånare i regionen Irkutsk. Hon var yngst i familjen Khunkheev och hade två storebröder. Hemma talade familjen burjatiska och följde gamla traditioner. Det gjorde inte många familjer på den tiden. Men familjen hade inga traditionella kläder. Hennes mormor hade riktiga gutuler, alltså burjatiska stövlar, och det var allt.
Burjaterna är ett folk som bor vid Bajkalsjön i södra Sibirien och i norra Mongoliet.
Som barn lekte Oksana med dockor och sydde kläder till dem. Hon såg också en mexikansk tv-serie, Simplemente Maria, om en flicka från landet som blir designer i huvudstaden. Lilla Oksana ville precis samma sak.
År 2008 fick hon jobb på ett center för burjatisk kultur i Irkutsk. Centret ordnade festivalen Altargana. Festivalen började i Mongoliet 1994, och i dag kommer deltagare från många länder. Oksana blev förvånad över festivalen. Hon berättar att hon nästan inte hade sett burjatiska folkdräkter före det, men på festivalen fanns all rikedom i traditionerna samtidigt, och hon tittade och beundrade den. Festivalen har namn efter växten altargana. Den har små blad och små gula blommor och ser enkel ut, men den har mycket starka rötter. Oksana tänkte länge på sina egna rötter och förstod vad hon ville göra.
Hon sydde sina första dräkter till familjen, för hon ville att barnen och syskonbarnen skulle bära folkdräkt. Dräkterna blev vackra, men man kunde inte använda dem. Sedan började hon vara med i modevisningar. På en visning kom en journalist fram och ville göra en intervju, precis som i tv-serien. År 2023 blev hon bästa designer i det burjatiska distriktet Ust-Orda.
Nu jobbar hela familjen med kläderna. Hennes man organiserar, hennes mamma stryker och syr när det är bråttom, och hennes pappa gör knivar och kör alla dit de ska. I verkstaden gör de också hattar, smycken och burjatiska dockor.
Oksana skrattar och säger att hon ibland vill tillbaka till ett lugnt kontorsjobb. Men sedan kommer någon fram och frågar hur man kan få en dräkt som hennes. Hon säger att någon inte släpper henne och hela tiden säger: sy.