Tidigt på måndagsmorgonen kom de i tusental genom dörrarna till den serbisk-ortodoxa Lukaskyrkan i Belgrad: före detta soldater i uniform, unga män med flaggor från Serbien och Republika Srpska, fotbollssupportrar. Inne i kyrkan låg Ratko Mladićs kropp. Hans officersmössa och hans sabel låg på kistan. Hans medaljer var utställda. Män i militärkläder stod på var sida om kistan.
Senare bars kistan ut under applåder. Den var täckt med den serbiska flaggan. Processionen gick vidare till kyrkogården Košutnjak, och bland de sörjande fanns hundratals fotbollssupportrar med banderoller som visade hans bild. Salut sköts och en militärorkester spelade. Serbiska ministrar var på plats, trots att regeringen tidigare hade lovat att inga tjänstemän i tjänst skulle delta. EU hade varnat för just detta och sagt att hyllningar av dömda krigsförbrytare inte hör hemma i EU eller i länder som vill bli medlemmar. Serbiens regering fortsätter att avvisa sådana varningar. Landet vägrar också att erkänna att det som hände i Srebrenica var folkmord, och kallar i stället avrättningarna av tusentals människor ett fruktansvärt brott. Några dagar tidigare hade supportrar till Röda Stjärnan i Belgrad rullat ut en stor bild av Mladić under en match i huvudstaden och ropat hans namn.
Mannen i kistan föddes den 12 mars 1942 och dog den 27 augusti 2026, 84 år gammal. Han avtjänade då ett livstidsstraff i Haag. Under Bosnienkriget var han befälhavare för Republika Srpskas armé, och många kallade honom ”slaktaren från Bosnien”. År 2017 dömdes han av Jugoslavientribunalen, den internationella domstol som prövade brott under krigen i det forna Jugoslavien, på tio punkter: folkmord, brott mot mänskligheten och brott mot krigets lagar. Som högste militäre chef hölls han ansvarig både för belägringen av Sarajevo och för massakern i Srebrenica. Efter domen kallade Zeid Ra’ad al-Hussein, FN:s tidigare människorättschef, honom ondskan själv.
Vad domen handlade om är väl dokumenterat. I juli 1995 dödades mer än 8 000 bosniakiska män och pojkar i Srebrenica, och mellan 25 000 och 30 000 bosniakiska civila drevs bort av soldater under Mladićs befäl. I de områden som armén kontrollerade omfattade kampanjen mot bosniaker och bosniska kroater olagliga fängslanden, våldtäkter, tortyr, plundring, beskjutning av civila och förstörelse av hem, företag och religiösa byggnader.
Redan två år tidigare hade generalens hot nått långt utanför Bosnien. I maj 1993 sa Mladić att om västvärlden ingrep militärt mot de bosniska serberna kunde den vänta sig bombdåd i västliga huvudstäder, och att en utländsk styrka i Bosnien aldrig skulle komma därifrån levande. Dagen efter bad Radovan Karadžić om ursäkt för orden och kallade dem idiotiska och oansvariga. Han sa att han i hårda ordalag hade sagt till Mladić att han inte hade rätt att tala så.
Mladić åtalades den 24 juli 1995 och var på fri fot i nästan sexton år. Först skyddades han av serbiska säkerhetstjänster, senare av sin familj. I juni 2010 bad familjen en domstol att förklara honom död, vilket skulle ha gjort det möjligt för hans fru att få pension och sälja hans egendom. Han gömde sig då i ett hus som familjen ägde. Samma höst höjdes belöningen för att han skulle gripas från fem till tio miljoner euro. Den 26 maj 2011 kom ett tjugotal maskerade poliser för att kontrollera en släktings hus i Lazarevo i norra Serbien, utan att egentligen tro att han fanns där. Han var på väg ut på sin morgonpromenad. Han talade om vem han var och lämnade över två pistoler. Gripandet sågs som ett av villkoren för att Serbien skulle kunna närma sig EU.
Sorgen visades öppet också på andra håll. Serber samlades i städer runt om i Republika Srpska, bland dem krigsveteraner och politiker. Milorad Dodik kallade dödsfallet ett mord och hyllade Mladić som en befälhavare som försvarade serberna. Ćamil Duraković, vicepresident i Republika Srpska, tidigare borgmästare i Srebrenica och själv överlevande därifrån, fördömde samlingen i Zvornik och påpekade att Mladić levde årtionden längre än sina offer. Han sa att de framför allt känner bitterhet över att han fick bli så gammal, medan tusentals andra tyvärr inte fick det.