Rinto Arahap sov, precis som de flesta omkring honom, när golvet på färjan började luta. Klockan var runt två på natten mellan lördag och söndag, ungefär fem timmar efter avgång, och han säger att han hörde ett ljud som av metall som gick sönder. Sedan började skriken. ”Folk fick panik. Några klättrade upp på borden, andra knuffade varandra”, berättade den 33-årige mannen senare för AFP från en bår på en vårdcentral i Banjarmasin. Ingen i uniform sa något till passagerarna, säger han. Det kom ingen varning från besättningen. Det var i stället någon som tog initiativet och ropade att fartyget lutade.
Vågorna var över två meter höga. Passagerarna slogs om flytvästarna när däcket lade sig på sidan. Arahap fick tag i en väst, hoppade i vattnet och flöt sedan i ungefär fyra timmar i Javasjön innan någon drog upp honom. Han var på väg till Samarinda i östra Kalimantan för att börja arbeta på en palmoljeplantage. ”Jag räddade ingenting, bara mig själv”, sa han. Plånboken försvann, liksom hans skolbetyg och alla hans kläder.
Fartyget hette Virgo Transport 8, var byggt i Japan och kunde ta både passagerare och fordon. Det lämnade Surabaya, Indonesiens näst största stad, klockan 10.33 på lördagsförmiddagen med kurs mot Banjarmasin på Borneos sydkust, och skulle ha kommit fram vid tvåtiden på söndagseftermiddagen. Ombord fanns 213 passagerare och 30 besättningsmän.
Innan fartyget tystnade hade kaptenen rapporterat hårt väder med vågor upp till tre meter och skickat ett nödmeddelande om att fartyget lutade. Det säger I Putu Sudayana, chef för sjöräddningskontoret i Banjarmasin. Kontakten bröts vid tvåtiden på natten, men räddningstjänsten fick rapporten först två timmar senare. Därefter kom beskedet att fartyget hade vält, och sedan att det hade sjunkit.
Heri Purwanto, chef för hamnmyndigheten i Banjarmasin, sa att fartyget hade fordon ombord och att kontakten bröts klockan två. Han sa att myndigheterna reagerade snabbt på larmet.
Ett räddningsfartyg skickades mot den sista kända positionen, och eftersom så många människor fanns ombord sattes fyra fartyg in, bland dem ett marinfartyg, samt en helikopter. Räddarna arbetade i samma sjögång som hade vält färjan. Sudayana sa att besättningarna mötte vågor på upp till 2,5 meter och att förhållandena var mycket riskabla. Han sa att även deras eget 40 meter långa fartyg löpte stor risk.
Siffrorna ändrades under dagen. Under söndagseftermiddagen hade räddningsstyrkorna, med hjälp av bogserbåtar och andra fartyg i närheten, räddat 102 personer och hittat en död, medan omkring 140 saknades. På kvällen uppgav räddningsmyndigheten Basarnas att sex personer hade omkommit, 108 räddats och 129 fortfarande saknades.
Fartygets sista position låg i Javasjön, ungefär 150 kilometer från målet. Det är ett grunt hav mellan Borneo och Java, med ett medeldjup på 46 meter.
Vid kajen i Banjarmasin kom det första räddningsfartyget med överlevande in före mörkrets inbrott. En ledningscentral hade upprättats i hamnen, med ambulanser och sjukvårdare på plats. Dussintals anhöriga och vänner stod framför en whiteboardtavla där namnen på de räddade skrevs upp efter hand. Där stod Jenah, 26 år, som letade efter sin storebror. Som många indonesier har hon bara ett namn. ”Jag är ledsen och mycket chockad”, sa hon. Hon hade inte fått mer information, brodern reste ensam, och hon hade inte kunnat nå honom sedan kvällen innan. Hon hoppades att han överlevt.
Indonesien är en övärld med över 17 000 öar där färjor är ett vanligt färdmedel, och olyckor sker regelbundet. Ofta pekar man på svag kontroll av säkerhetsreglerna. Förra månaden räddades minst 211 personer från en indonesisk färja som fattade eld i hårt väder nära Bali. Söndagens förlisning inträffade fyra dagar efter att en passagerarfärja brann i Filippinerna, där minst 76 personer dog.
Arahap flöt i fyra timmar med en flytväst som han själv hade tagit, efter en varning som ingen ansvarig gav. I Banjarmasin stod Jenah kvar och tittade på tavlan.