Rinto Arahap sov, precis som de flesta omkring honom, när golvet på färjan började luta. Klockan var omkring två på natten mellan lördag och söndag, ungefär fem timmar efter avgång, och han säger att han hörde något som lät som metall som brast. Sedan började skriken. ”Folk fick panik. Vissa klättrade upp på borden, andra knuffade varandra”, berättade den 33-årige mannen senare för AFP från en bår på en vårdinrättning i Banjarmasin. Ingen i uniform sa något till dem, säger han. Det kom ingen varning från besättningen, utan det var någon som tog initiativet och ropade att fartyget höll på att kränga.
Vågorna var över två meter höga. Passagerarna slogs om flytvästarna medan däcket lade sig över. Arahap fick tag i en väst, tog sig i vattnet och flöt omkring i ungefär fyra timmar i Javasjön innan någon drog upp honom. Han var på väg till Samarinda i Östra Kalimantan för att börja arbeta på en palmoljeplantage. ”Jag räddade ingenting, bara mig själv”, sa han. Plånboken försvann, liksom hans examensbevis och alla kläder.
Fartyget hette Virgo Transport 8, var byggt i Japan och konstruerat för att ta både passagerare och fordon. Det lämnade Surabaya, Indonesiens näst största stad, klockan 10.33 på lördagsmorgonen med kurs mot Banjarmasin på Borneos sydkust, och skulle enligt tidtabellen vara framme vid tvåtiden på söndagseftermiddagen. Ombord fanns 213 passagerare och 30 besättningsmedlemmar, samt fordon.
Innan fartyget tystnade hade kaptenen rapporterat grov sjö med vågor på upp till tre meter och skickat ett nödmeddelande om att fartyget krängde. Det uppger I Putu Sudayana, chef för sjöräddningskontoret i Banjarmasin. Kontakten bröts vid tvåtiden på natten, och räddningsmyndigheten i Banjarmasin säger att larmet kom in två timmar senare. Myndigheterna fick först besked om att fartyget hade kapsejsat och därefter att det hade sjunkit. ”Rederiet rapporterade händelsen till myndigheterna efter att ha fått information om att fartyget hade råkat ut för dåligt väder”, sa Sudayana vid en videogenomgång.
Heri Purwanto, chef för hamnmyndigheten i Banjarmasin, bekräftade att fartyget hade fordon ombord och att kontakten bröts klockan två. ”Vi agerade snabbt när larmet kom in”, sa han.
Ett räddningsfartyg skickades mot den senast kända positionen, och eftersom så många människor fanns ombord sattes fyra fartyg in, bland dem ett örlogsfartyg, samt en helikopter. Räddningsstyrkorna arbetade i samma sjö som hade vält färjan. Sudayana berättade för journalister att besättningarna mötte vågor på upp till 2,5 meter under förhållanden som han kallade extremt riskfyllda för fartyg. ”Även vårt Basarnas-fartyg, som är 40 meter långt, löper stor risk”, sa han.
Siffrorna ändrades under dagen, så som de gör när en händelse fortfarande pågår. Reuters rapporterade att minst 103 personer hade evakuerats. På söndagseftermiddagen hade räddningsstyrkorna, med hjälp av bogserbåtar och andra fartyg i närheten, räddat 102 personer och bärgat en död, medan omkring 140 saknades. Senare talades det om 107 räddade och sex omkomna, med ungefär 130 saknade. På kvällen uppgav Basarnas sex döda, 108 räddade och 129 saknade.
Fartygets sista position hade registrerats i Javasjön, omkring 150 kilometer från destinationen. Det är ett grunt hav på Sundahyllan mellan Borneo och Java, med ett medeldjup på 46 meter. Det bildades när havsnivån steg i slutet av den senaste istiden över det som en gång var torr, låglänt mark.
Vid kajen i Banjarmasin kom det första räddningsfartyget med överlevande in före mörkrets inbrott. I hamnen hade ett ledningscenter upprättats, med ambulanser och sjukvårdare på plats. Dussintals anhöriga och vänner stod framför en whiteboardtavla där namnen på de räddade skrevs upp efterhand. Bland dem fanns Jenah, 26 år, som letade efter sin storebror. Som många indonesier har hon bara ett namn. ”Jag är ledsen och mycket chockad. Än så länge har jag inte fått någon mer information”, sa hon. Brodern reste ensam, och hon hade inte fått kontakt med honom sedan kvällen innan. Hon hoppas att han överlevde.
Basarnas finns just för sådana här situationer. Myndigheten växte fram ur Indonesiens åtaganden som medlem i den internationella civila luftfartsorganisationen från 1950 och den internationella sjöfartsorganisationen från 1959. Länder utan sjö- och flygräddning klassades förr som ett ”svart område”, en stämpel som kunde skada både anseendet och transportsäkerheten. En egen myndighet inrättades 1972, fick namnet Basarnas 1979 och lyder sedan 2007 direkt under presidenten. Enbart under 2021 genomförde den 2 264 räddningsinsatser. I det här arbetet är responstiden avgörande, alltså tiden från larmet till dess att räddningsenheten är på plats. När det gäller Virgo Transport 8 nådde larmet myndigheten två timmar efter att kontakten brutits.
Indonesien är en övärld med fler än 17 000 öar där färjor är ett vanligt färdmedel, och olyckor sker regelbundet. Ofta pekas bristande säkerhetskontroll ut som orsak. Förra månaden räddades minst 211 personer från en indonesisk färja som fattade eld i grov sjö nära Bali; en person omkom och fyra saknades. Knappt två veckor dessförinnan brann Mutiara Sentosa 2 utanför Java, med minst fem döda. Söndagens förlisning inträffade fyra dagar efter att en passagerarfärja brann ut i Filippinerna och minst 76 människor dog.
Nästan 2 000 dödsfall per år är kända att bero på olyckor med passagerarfartyg, och 91 procent av dem rör färjor. Omkring 95 procent av dödsfallen inträffar i fattiga, tropiska regioner. Enligt en uppskattning kan 98 procent av dödsfallen direkt kopplas till mänskliga fel: sjöodugliga fartyg, dålig utkik, överlast och slarv.
Arahap flöt i fyra timmar med en flytväst som han själv hade tagit, efter en varning som ingen ansvarig gav. I Banjarmasin stod Jenah kvar och tittade på tavlan.