Rinto Arahap sov, liksom de flesta omkring honom, när färjans golv började luta. Klockan var omkring två på natten mot söndag, ungefär fem timmar efter avgång, och han säger att han hörde något som lät som metall som brast. Sedan började ropen. ”Folk fick panik. Några klättrade upp på borden, andra knuffade varandra”, berättade 33-åringen senare för AFP från en bår på en vårdinrättning i Banjarmasin. Ingen i uniform sade något till dem, uppgav han. ”Det kom ingen varning från besättningen. Det var i princip bara någon som tog initiativet och skrek: ’Fartyget lutar, det lutar, det lutar.’”
Vågorna var över två meter höga. Passagerarna slogs om flytvästarna när däcket gick över. Arahap fick tag i en, tog sig i vattnet och flöt sedan omkring fyra timmar i Javasjön innan någon drog upp honom. Han var på väg till Samarinda i östra Kalimantan för att börja arbeta på en oljepalmsplantage. ”Jag räddade ingenting, bara mig själv”, sade han. ”Plånboken, allt... försvann. Sådant som mitt skolbetyg är borta. Alla mina kläder sköljdes bort.”
Fartyget var Virgo Transport 8, japanskbyggt och konstruerat för att ta både passagerare och fordon. Det hade lämnat Surabaya, Indonesiens näst största stad, klockan 10.33 på lördagsmorgonen med kurs mot Banjarmasin på Borneos sydkust, och beräknades vara framme vid tvåtiden på söndagseftermiddagen. Ombord fanns 213 passagerare och 30 besättningsmedlemmar, samt fordon.
Innan fartyget tystnade hade kaptenen rapporterat hårt väder med vågor på upp till tre meter och skickat ett nödmeddelande om att fartyget låg över åt sidan, enligt I Putu Sudayana, chef för sjöräddningskontoret i Banjarmasin. Kontakten bröts vid tvåtiden på natten. Räddningsmyndigheten i Banjarmasin uppger att den fick en anmälan två timmar senare. Därefter underrättades myndigheterna om att fartyget hade kantrat, och senare om att det hade sjunkit. ”Rederiet anmälde händelsen till myndigheterna efter att ha fått information om att fartyget hamnat i dåligt väder”, sade Sudayana vid en videogenomgång.
Heri Purwanto, chef för hamnmyndigheten i Banjarmasin, uppgav att fartyget hade fordon ombord och att kontakten bröts klockan två. ”Vi agerade snabbt på larmet”, sade han.
Ett räddningsfartyg sändes mot den senast kända positionen, och räddningsstyrkor sattes in med fyra fartyg, däribland ett örlogsfartyg, samt en helikopter, med tanke på hur många som fanns ombord. Räddarna arbetade i samma sjögång som hade vält färjan. Sudayana sade till journalister att besättningarna mötte vågor på upp till 2,5 meter under förhållanden som han beskrev som ”extremt riskabla” för fartyg. ”Till och med vårt eget Basarnas-fartyg, som är 40 meter långt, löper stor risk”, sade han.
Siffrorna rörde sig under dagen så som de gör när en händelse fortfarande pågår. Reuters rapporterade att minst 103 personer evakuerats. På söndagseftermiddagen hade sökstyrkor med hjälp av bogserbåtar och andra fartyg i närheten räddat 102 personer och bärgat en död, medan omkring 140 saknades. Senare var det 107 räddade och sex bärgade kroppar, med omkring 130 saknade. På kvällen angav Basarnas sex döda, 108 räddade och 129 saknade.
Fartygets sista position hade registrerats i Javasjön, omkring 150 kilometer från destinationen. Det är ett grunt hav på Sundahyllan mellan Borneo och Java, med ett medeldjup på 46 meter, bildat när havsnivån steg vid slutet av den senaste istiden över det som en gång var torr, lågt liggande mark.
Vid kajen i Banjarmasin lade det första räddningsfartyget med överlevande till före mörkrets inbrott. En ledningscentral hade upprättats i hamnen, med ambulanspersonal och ambulanser på plats. Dussintals anhöriga och vänner stod framför en whiteboardtavla där namnen på de räddade skrevs upp efterhand. Jenah, 26, var en av dem. Hon letade efter sin storebror. Som många indonesier har hon bara ett namn. ”Jag är förtvivlad och mycket chockad. Hittills har jag inte fått någon mer information”, sade hon. ”Han reste ensam. Jag hoppas att han överlever. Jag har inte kunnat nå honom sedan i går kväll.”
Basarnas finns till just för sådant här. Myndigheten växte stegvis fram ur Indonesiens åtaganden som medlem i Internationella civila luftfartsorganisationen från 1950 och Internationella sjöfartsorganisationen från 1959: länder utan en sjö- och flygräddningsorganisation klassades förr som ”svart område”, en stämpel som kunde skada både deras anseende och deras transportsäkerhet. En formell myndighet inrättades 1972, fick namnet Basarnas 1979 och lyder sedan 2007 direkt under presidenten. Enbart 2021 genomförde den 2 264 räddningsinsatser. I det här arbetet är insatstiden, tiden mellan att larmet om en olycka kommer in och att räddningsenheten når platsen, den avgörande variabeln, och Basarnas fastställer en genomsnittlig insatstid i föreskrift som ett sätt att uppskatta offrens överlevnadschanser. När det gäller Virgo Transport 8 nådde anmälan myndigheten två timmar efter att kontakten brutits.
Indonesien är en övärld med över 17 000 öar där färjor är ett vanligt färdsätt, och olyckor inträffar regelbundet, ofta med bristande efterlevnad av säkerhetsreglerna som förklaring. I förra månaden togs minst 211 personer av en indonesisk färja som fattade eld i hård sjö nära Bali, med en död och fyra saknade; knappt två veckor dessförinnan brann Mutiara Sentosa 2 utanför Java, vilket krävde minst fem dödsoffer. Söndagens förlisning kom fyra dagar efter att en brand ödelagt en passagerarfärja i Filippinerna och dödat minst 76 personer, medan fler än tio fortfarande saknas. Och tidigare i veckan försvann en snabbgående båt med åtta personer ombord, fem av dem journalister som bevakade utbrottet på vulkanen Anak Krakatau; även det sökandet pågår fortfarande.
Inget av detta är slumpmässigt. Nästan 2 000 dödsfall om året är kända följder av olyckor med passagerarfartyg, och 91 procent av dem gäller färjor; brister i rapporteringen gör att den verkliga siffran kan vara minst femtio procent högre. Omkring 76 procent av de kända olyckorna och 95 procent av dödsfallen inträffar i fattiga, tropiska regioner, 80 procent av dem i bara tio utvecklingsländer, och 93 procent på inrikes resor som passagerarna oftast inte kan undvika. Enligt en uppskattning kan 88 procent av olyckorna och 98 procent av dödsfallen direkt tillskrivas den mänskliga faktorn: sjöodugliga fartyg, dålig utkik, överlast, försumlighet och bristande sjömanskap, förvärrat av brister i utrymning, livräddningsutrustning och sjöräddning.
I Nordamerika och Europa är färjor det säkraste transportmedel som finns.
Arahap flöt i fyra timmar med en flytväst som han själv hade ryckt åt sig, efter en varning som ingen ansvarig gav. I Banjarmasin stod Jenah fortfarande och tittade på whiteboardtavlan.