Rinto Arahap sov, liksom de flesta omkring honom, när golvet på färjan började luta. Klockan var omkring två på natten mot söndag, ungefär fem timmar efter avgång, och han säger att han hörde ett ljud som av metall som brast. Sedan började skriken. ”Folk fick panik. Vissa klättrade upp på borden, andra knuffade varandra”, berättade 33-åringen senare för AFP från en bår på en vårdinrättning i Banjarmasin. Ingen i uniform sa något till dem, uppger han. ”Det kom ingen varning från besättningen. Det var i princip någon som tog initiativet och skrek: ’Åh, fartyget lutar, det lutar, det lutar.’”
Vågorna var över två meter höga. Passagerarna slogs om flytvästarna medan däcket lade sig över. Arahap fick tag på en väst, tog sig i vattnet och flöt omkring i fyra timmar i Javasjön innan någon drog upp honom. Han var på väg till Samarinda i östra Kalimantan för att börja arbeta på en oljepalmsplantage. ”Jag räddade ingenting, bara mig själv”, sa han. ”Plånboken, allt... är borta. Sådant som mitt skolbetyg är borta. Alla mina kläder sköljdes bort.”
Fartyget hette Virgo Transport 8, var byggt i Japan och konstruerat för att ta både passagerare och fordon. Det lämnade Surabaya, Indonesiens näst största stad, klockan 10.33 på lördagsmorgonen med kurs mot Banjarmasin på Borneos sydkust, och skulle ha varit framme vid tvåtiden på söndagseftermiddagen. Ombord fanns 213 passagerare och 30 besättningsmedlemmar, samt fordon.
Innan fartyget tystnade hade kaptenen rapporterat grov sjö med vågor på upp till tre meter och skickat ett nödmeddelande om att fartyget lutade. Det uppger I Putu Sudayana, chef för sjöräddningskontoret i Banjarmasin. Kontakten bröts vid tvåtiden på natten. Räddningsmyndigheten i Banjarmasin säger att den fick in en rapport två timmar senare. Myndigheterna fick då veta att fartyget hade kantrat, och därefter att det hade sjunkit. ”Rederiet anmälde händelsen till myndigheterna efter att ha fått information om att fartyget hamnat i dåligt väder”, sa Sudayana i en videogenomgång.
Heri Purwanto, chef för hamnmyndigheten i Banjarmasin, sa att fartyget hade fordon ombord och att kontakten bröts klockan två. ”Vi agerade snabbt när larmet kom”, sa han.
Ett räddningsfartyg sändes mot den senast kända positionen, och räddningsstyrkor sattes in med fyra fartyg, däribland ett marinfartyg, samt en helikopter, med tanke på hur många som fanns ombord. Räddningsmanskapet arbetade i samma sjö som hade vält färjan. Sudayana sa till journalister att besättningarna mötte vågor på upp till 2,5 meter, förhållanden som han beskrev som ”extremt riskabla” för fartyg. ”Även vårt eget Basarnas-fartyg, som är 40 meter långt, löper stor risk”, sa han.
Siffrorna ändrades under dagen, så som de gör när en händelse fortfarande pågår. Reuters rapporterade att minst 103 personer hade evakuerats. På söndagseftermiddagen hade räddningsstyrkorna, med hjälp av bogserbåtar och andra fartyg i närheten, räddat 102 personer och bärgat en död, medan omkring 140 saknades. Senare uppgavs 107 räddade och sex bärgade kroppar, med ungefär 130 saknade. På kvällen angav Basarnas sex döda, 108 räddade och 129 saknade.
Fartygets sista position hade registrerats i Javasjön, omkring 150 kilometer från destinationen. Det är ett grunt hav på Sundahyllan mellan Borneo och Java, med ett medeldjup på 46 meter. Det bildades när havsnivån steg i slutet av den senaste istiden över det som en gång var torr, låglänt mark.
Vid kajen i Banjarmasin lade det första räddningsfartyget med överlevande till före mörkrets inbrott. En ledningscentral hade upprättats i hamnen, med ambulanspersonal och ambulanser på plats. Dussintals anhöriga och vänner stod framför en whiteboardtavla där namnen på de räddade skrevs upp allteftersom de kom in. Bland dem fanns Jenah, 26 år, som letade efter sin storebror. Liksom många indonesier har hon bara ett namn. ”Jag är ledsen och mycket chockad. Hittills har jag inte fått någon mer information”, sa hon. ”Han reste ensam. Jag hoppas att han överlever. Jag har inte kunnat nå honom sedan i går kväll.”
Basarnas finns till just för sådant här. Myndigheten växte fram i etapper ur Indonesiens åtaganden som medlem i den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO från 1950 och i den internationella sjöfartsorganisationen IMO från 1959. Länder utan sjö- och flygräddningsorganisation klassades förr som ett ”svart område”, en stämpel som kunde skada både anseendet och transportsäkerheten. En formell myndighet inrättades 1972, fick namnet Basarnas 1979 och lyder sedan 2007 direkt under presidenten. Enbart 2021 genomförde den 2 264 räddningsinsatser. I det här arbetet är insatstiden, tiden mellan larmet om en olycka och det ögonblick då räddningsenheten når platsen, den avgörande faktorn. Basarnas fastställer en genomsnittlig insatstid i sina föreskrifter som ett sätt att uppskatta de nödställdas överlevnadschanser. När det gäller Virgo Transport 8 nådde rapporten myndigheten två timmar efter att kontakten brutits.
Indonesien är en övärld med fler än 17 000 öar där färjor är ett vanligt färdsätt, och olyckor inträffar regelbundet. Ofta pekas bristande tillsyn av säkerheten ut som orsak. Förra månaden fördes minst 211 personer i land från en indonesisk färja som fattade eld i grov sjö nära Bali, med en död och fyra saknade. Knappt två veckor dessförinnan brann Mutiara Sentosa 2 utanför Java, och minst fem omkom. Söndagens förlisning kom fyra dagar efter att en brand ödelagt en passagerarfärja i Filippinerna och dödat minst 76 personer, med mer än tio fortfarande saknade. Tidigare samma vecka försvann dessutom en snabbåt med åtta personer ombord, fem av dem journalister som bevakade utbrottet vid vulkanen Anak Krakatau. Den sökinsatsen pågår också fortfarande.
Inget av detta är slumpmässigt. Nästan 2 000 dödsfall om året är kända från olyckor med passagerarfartyg, och 91 procent av dem rör färjor. Eftersom rapporteringen är bristfällig kan den verkliga siffran vara minst femtio procent högre. Omkring 76 procent av de kända olyckorna och 95 procent av dödsfallen sker i fattiga, tropiska regioner, 80 procent av dem i bara tio utvecklingsländer, och 93 procent på inrikes resor som passagerarna oftast inte kan välja bort. Enligt en beräkning kan 88 procent av olyckorna och 98 procent av dödsfallen direkt tillskrivas mänskliga misstag: osjövärdiga fartyg, dålig utkik, överlast, vårdslöshet och bristande sjömanskap, förvärrat av brister i utrymning, livräddningsutrustning och sjöräddning.
I Nordamerika och Europa är färjor det säkraste transportmedel som finns.
Arahap flöt i fyra timmar med en flytväst som han själv hade slitit åt sig, efter en varning som ingen ansvarig gav. I Banjarmasin stod Jenah kvar och tittade på whiteboardtavlan.