Våren 1973 stod en 56-årig historiker vid namn Arno Peters framför pressen i Bonn och rullade ut en världskarta. Han började med att be om ursäkt. Han var ledsen om han chockade dem, sa han, men det här var de verkliga ytorna. Europa hade krympt till något litet och låg inte längre i mitten, medan Afrika hade vuxit till en storlek som ingen i rummet var van vid. Peters sa att han trodde att han hade gett den första ärliga bilden av jorden, och att utvecklingsländerna i åratal hade blivit lurade om sin verkliga storlek.
Hans exempel var tydliga. På de kartor som alla växt upp med såg Sovjetunionen större ut än Afrika, men Afrika täcker 30 miljoner kvadratkilometer och Sovjetunionen 22,4 miljoner. Skandinavien såg lika stort ut som Indien, fast Indien är tre gånger större. Sjökortet som ritades av Gerhard Kremer, som arbetade under namnet Mercator, var enligt Peters en typisk produkt av kolonialmakterna: de gamla kolonierna blev alldeles för små och de västeuropeiska länderna alldeles för stora.
I slutet av 1977 gav Willy Brandt ett exemplar till varje medlem i sin nord-sydkommission. Han sa att andra kartor satte Europa i världens mitt, medan den här lyfte fram den del av jorden där två tredjedelar av mänskligheten bor. Peters berättade senare hur allt hade börjat: han satt i sitt arbetsrum och tittade på den stora kartan på väggen när han insåg att kartan, som användes över hela jorden, helt enkelt inte visade den värld vi lever i.
Problemet är att ingen kan vinna den här diskussionen helt. En rund yta kan inte plattas ut utan att något förvrängs. Varje projektion, alltså varje sätt att rita jordklotet på ett platt papper, är ett val av vilken lögn man vill berätta.
Gerardus Mercator, född 1512, publicerade 1569 en världskarta med en ny projektion där kurser med fast riktning blev raka linjer. Den nyheten finns kvar i sjökort än i dag. Han gav oss också ordet atlas. Priset för de raka linjerna är att land blir större ju längre från ekvatorn det ligger. Under 2000-talet kom projektionen tillbaka med full kraft, eftersom den passar kartor på nätet.
År 2017 meddelade skolorna i Boston att de skulle byta alla klassrumskartor till Gall-Peters projektion. Ungefär en vecka in i nyhetsflödet började kartografen Tom Patterson leta efter ett alternativ. Tillsammans med Bojan Šavrič och Bernhard Jenny valde han först ett namn, Equal Earth, och byggde sedan kartan. I augusti 2018 släppte de en politisk världskarta gratis på nätet, och på hösten presenterade de den på en kartografkonferens i Norfolk, Virginia. Målet var ett vackrare alternativ till Gall-Peters, där kontinenterna behåller former som går att känna igen.
I september 2026 röstade FN:s generalförsamling för att erkänna Mercatorkartans förvrängningar och uppmuntra kartor med korrekta ytor, särskilt Equal Earth. Etthundrasextiofyra länder röstade ja. USA var det enda land som röstade nej. Sex länder avstod. Resolutionen är inte juridiskt bindande och tvingar ingen att sluta med Mercator.
Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot, vars departement sa att det skulle sluta använda Mercator, kom med en mening som lät inövad: ”Att ändra kartan ändrar förstås inte världen. Men att rätta en bild som förvränger den är redan en handling för sanningen.” Den amerikanska representanten Yaryna Ferencevych sa att resolutionen gjorde narr av generalförsamlingens syfte, och att församlingen diskuterade kartprojekt från 1500-talet i stället för verkliga problem.
Resolutionen hette Rätta kartan. Afrika är ungefär 14 gånger så stort som Grönland, inte ungefär lika stort. Men den nya kartan ger upp de raka linjerna och kan inte användas för att mäta verkliga avstånd.
Om något verkligen förändras är en annan fråga. Ingen myndighet bestämmer vilken projektion kartmakare ska använda, och Google Maps och Apple Maps bygger fortfarande på en variant av Mercator när de talar om var du ska svänga.
Patterson själv är tydlig. Om man använder Mercatorkartan i klassrummet, säger han, får eleverna en helt förvrängd bild av hur stora världens länder är.