Washington Roebling var ingenjör. Han ledde bygget av Brooklynbron i New York. År 1871 gick han ner i en caisson under floden. Han ville se hur hans arbetare hade det. Han kom upp mycket sjuk. Han blev förlamad. Han kunde inte röra kroppen som förut resten av livet.
Vad är en caisson? Det är ett stort rum i botten av en flod, som en låda. Rummet är fullt av luft. Luften håller vattnet ute. Männen grävde i botten av rummet. Många arbetare blev sjuka där.
Arbetarna kallade sjukdomen caissonsjuka. I dag heter den tryckfallssjuka. Man får ont i kroppen. Man får svårt att andas. Ingen visste då varför män blev sjuka.
Bron skulle gå mellan Manhattan och Brooklyn. Roeblings pappa, John A. Roebling, hade idén till bron. Pappan dog tidigt i arbetet.
En läkare tog hand om männen. Han hette Andrew H. Smith. Han såg 86 sjuka män. Han gav dem medicin. Men han visste inte varför de blev sjuka. Roebling såg fler och fler sjuka och döda män. Han blev orolig. Till slut stoppade han grävandet.
I maj 1883 kom några män till New York. De ville prata med Roebling om arbete på bron. Men hans fru satte sig med dem. Hon kunde mycket om att bygga. Hon hjälpte dem. Männen blev mycket förvånade. Bron öppnade samma månad.
En man talade för staden New York. Han hette Abram S. Hewitt. Han talade fint om Roeblings fru, Emily Warren Roebling. Han sa att Roeblings pappa dog och att Roebling blev sjuk. Han bad också folk att minnas arbetarna. Vi vet inte deras namn. Men de var modiga. De byggde bron djupt nere i caissonerna.