Washington Roebling var ingenjör. Han ledde bygget av Brooklyn Bridge i New York. År 1871 gick han ner i en kassun, för han ville se hur hans arbetare hade det. När han kom upp var han mycket sjuk. Han blev förlamad: han kunde inte röra kroppen som förut. Så var det resten av hans liv.
Vad är en kassun? Ordet kommer från franska och betyder ”låda”. En kassun var ett mycket stort rum på botten av en flod. Rummet var fullt av luft med högt tryck. Luften höll vattnet borta, och männen grävde på botten. Så byggde man grunden till en bro.
Många arbetare blev sjuka. De kallade sjukdomen kassunsjuka. I dag heter den tryckfallssjuka. När trycket runt en människa sjunker snabbt kan det bli små bubblor i blodet. Då får man ont i lederna, och det blir svårt att andas. Men på 1870-talet visste ingen varför männen blev sjuka.
Roebling började arbetet i maj 1870. Bron skulle gå mellan Manhattan och Brooklyn. Hans pappa, John A. Roebling, hade planerat bron, men han dog när arbetet var nytt.
En läkare, Andrew H. Smith, tog hand om arbetarna. Han skrev ner 86 fall av sjukdomen. Han gav männen medicin. Men han kunde inte stoppa sjukdomen, eftersom ingen visste orsaken.
Roebling såg att fler och fler män blev sjuka eller dog. Därför slutade han gräva vid 24 meter. Han behövde egentligen komma ner 30 meter, till berget. Andra sa att han skulle fortsätta, men han byggde tornet på Manhattansidan på sand.
Roeblings fru hjälpte till med arbetet. I maj 1883 skrev en tidning i Sacramento om några män från fabriker. De ville arbeta med bron och reste till New York för att träffa Roebling. De blev mycket förvånade, för det var fru Roebling som satte sig med dem. Hon kunde mycket om teknik och hjälpte dem med deras problem. Samma månad öppnade bron.
Abram S. Hewitt höll ett tal för staden New York. Han sa att familjen Roebling hade betalat ett högt pris. Pappan var död, och sonen var sjuk. Hewitt bad också folk att komma ihåg arbetarna. De hade inga kända namn, men de var modiga och byggde bron djupt nere i kassunerna.