På fredagsmorgonen öppnade kontoret på Morandé 440 i Santiago som vanligt. Det enda som var annorlunda var att mannen som hade lett fastighets-, handels- och vattenregistret i nästan trettio år inte längre skulle vara där. Carlos Miranda, 60 år och chef för inteckningsregistret, kom tidigt till jobbet med en särskild oro: att han skulle hitta Luis Maldonado Croquevielle vid skrivbordet, som om ingenting hade hänt. Maldonado hade arbetat en hel dag på torsdagen och gått hem på eftermiddagen utan att säga något till någon.
Miranda hade redan varnat åklagarmyndigheten vid appellationsdomstolen i Santiago. Därför satt två tjänstemän, Javiera González och Jorge Norambuena, i byggnaden den fredagen. De träffade Miranda och gick sedan våning för våning, ropade upp namn och bad personalen om legitimation. Vid halv elva kom Maldonado in. Han gick runt på bottenvåningen, hälsade på dem som fram till kvällen innan hade varit hans anställda, och mötte tjänstemännen. När han och Miranda passerade varandra hälsade de inte, enligt personer på kontoret.
Maldonado var 81 år, och hans uppdrag hade formellt upphört klockan 23.59 kvällen innan, enligt lag 21 772.
Det är den lagen som förklarar hela morgonen. Den reformerade Chiles system för notarier och register, trädde i kraft den 2 april 2026 och gjorde något som landet hade diskuterat i årtionden utan resultat: tjänsterna är inte längre livstidstjänster, och det finns en högsta åldersgräns på 75 år. Nya chefer ska väljas genom offentliga uttagningar som sköts av den statliga myndigheten för offentlig förvaltning, i stället för genom intervjuer och förslagslistor som tidigare.
Maldonado började sin karriär i Santa Cruz 1979 och flyttade 1983 till Rancagua. När tjänsten i Santiago, landets mest eftertraktade, blev ledig 1997 arbetade han hårt för att få den. År 2001 berättade han själv öppet att han hade talat med varenda domare i appellationsdomstolen. Det var president Eduardo Frei Ruiz-Tagle som ringde och sa att han hade blivit vald, och han tillträdde den 16 december 1997. I domstolarnas korridorer sa man att tjänsten hade gått till sonen till en tidigare domare i högsta domstolen. I hans redovisning av tillgångar finns 29 fastigheter, bland annat ett hus i Vitacura.
Registret gav honom omkring 150 miljoner pesos i månaden. Kritiken mot honom handlade mest om vilka han anställde. Nyligen anställde han sitt barnbarn, arkitekten Agustín Palacios Maldonado. Journalister har visat att det bland de anställda fanns söner, syskonbarn, en svärdotter, en gudson och nära vänner. År 2022 rapporterades att minst femton släktingar eller vänner till Maldonado arbetade där. År 2023 visade Radio Bío Bíos granskande redaktion att det också fanns släktingar till domare, ledamöter i kongressen och notarier på lönelistan. Kritiken var alltid densamma: de här kontoren utför offentliga uppgifter, men kraven på öppenhet var mycket lägre än i resten av staten.
Den nya lagen förbjuder nu notarier och registerchefer att anställa nära släktingar eller makar.
Maldonado kämpade emot. Justitieministeriet beslutade i juli att han skulle lämna sin tjänst, och han överklagade två gånger utan framgång. Hans sista försök var mer praktiskt: den 19 mars lämnade han in en lista med tre jurister som möjliga ersättare. Domstolen svarade kort att listan inte skulle beaktas. Därför var det Carlos Miranda som kom tidigt den fredagsmorgonen.
Samma fredag fick 35 notarier och registerchefer över 75 år lämna sina tjänster. Deras medelålder var 81 år. Den äldste var Alfonso Barrientos i Los Andes, 96 år. Kontoren stängdes inte, utan sköts av tillfälliga chefer.
I ett meddelande till personalen bad Miranda dem att arbeta lugnt och ansvarsfullt, och lovade samarbete och ömsesidig respekt. Bakom de lugnande orden finns siffror: som enda kvarvarande chef får han inkomsterna från tre register så länge uttagningen till Maldonados tjänst inte har öppnats.