Det är år 1877. En kvinna som kallar sig Mrs. Gill kommer i land i Garrison, en liten by på ön Ascension. Hon kommer med sin man David. Han är astronom, alltså en forskare som studerar himlen. De har hört om ett berg som heter Green Mountain. De letar efter det, men de ser bara svart lava och röda kullar. Till slut tror de att berget bara är en saga. De säger till varandra: ”Inget grönt.”
Men berget fanns där. Green Mountain är en vulkan och den högsta platsen på Ascension. I dag växer en stor skog på berget. Nästan allt som växer där har människor planterat.
Ascension ligger i Atlanten, ungefär mitt mellan Afrika och Sydamerika. En gammal resenär skrev att han aldrig hade sett ett så kalt land. Ön ligger mer än 1 500 kilometer från andra stora landområden. Därför kom nästan inga växter dit av sig själva.
År 1815 skickade britterna soldater till ön. Soldaterna behövde vatten, men det fanns nästan inget. Det fanns bara en källa, högt uppe på Green Mountain.
År 1843 kom Joseph Dalton Hooker till ön. Han var botaniker, en forskare som studerar växter. Han ville plantera växter på hela ön. Han hoppades att det skulle ge mer regn och ett lättare liv för soldaterna. Snart kom träd och frön till ön. År 1865 skrev den brittiska flottan i en rapport att det fanns 40 sorters träd på berget. Nu var det gott om vatten, stod det.
Paret Gill ville studera himlen, men berget gjorde det svårt. Nästan varje natt kom tunga moln från Green Mountain. En kväll låg molnen precis framför planeten Mars. Till slut flyttade de sitt observatorium till Mars Bay. Där finns bara kala klippor, långt från berget.
Hooker trodde att träden skulle ge regn. Det hände nog aldrig. Men träden fångar dimman som går över berget. Små droppar fastnar på bladen. Sedan faller de till marken som vatten.
Skogen har också ett pris. De nya växterna är ett hot mot några av öns egna växter.
I dag studerar forskare fortfarande dimman på Ascension. Det finns inte många mätningar. Nästan 150 år efter Mrs. Gill vill forskarna veta hur mycket av molnen som blir vatten.
