Kung Prempeh kommer hem till Kumasi efter 28 år i exil

Tisdagen den 11 november 1924, vid fem på eftermiddagen, gick Prempeh i land i Takoradi på Guldkusten. Han var kung över folket Asante, men han hade inte sett sitt land sedan 1896. Då fördes han bort som fånge, och sedan höll britterna honom borta i 28 år.

Han vilade inte vid kusten. Enligt den ghananske författaren Kofi Ellison reste kungen direkt vidare med ett särskilt nattåg mot Kumasi, huvudstaden i Asante. Tåget stannade i Sekondi, där tusentals människor hade samlats för att välkomna honom. De såg honom som en stor afrikansk ledare som hade överlevt 28 år i exil och kommit tillbaka med huvudet högt.

Han var inte längre den unge kung som britterna hade tagit. Nu var han en äldre man, och när han kom till Kumasi bar han europeisk kostym och hatt. Med honom reste ungefär 50 personer från Asante. De flesta av dem var födda på Seychellerna, öarna i Indiska oceanen där han hade levt största delen av sin exil. Alla hade kristna namn, eftersom de hade blivit döpta i den anglikanska kyrkan under exilen. Prempeh själv döptes tillsammans med sin mamma den 29 maj 1904.

Prempeh föddes 1870 och blev kung 1888. Han var asantehene, alltså Asantes kung, i en tid då Storbritannien ville göra hans land till en del av sitt område på Guldkusten. Han gjorde motstånd.

I januari 1896 kom en brittisk armé till Kumasi efter att ha marscherat ungefär 200 kilometer från kusten. Kungen sa åt sitt folk att inte slåss, och inte ett enda skott avlossades. Britterna krävde en stor mängd guld av honom. Prempeh kunde eller ville inte betala, och därför greps han och fick lämna tronen. Rättshistorikern Michael Lobban menar att kungen inte var någon rebell och inte hade brutit något avtal. Enligt honom handlade gripandet bara om brittisk makt, inte om lag och rätt.

Den 20 januari 1896 fördes Prempeh bort från Kumasi. Ungefär 50 släktingar, hövdingar och tjänare följde med som fångar, och britterna plundrade hans palats. Först hölls fångarna i fortet Elmina vid kusten och sedan i Sierra Leone. År 1900 skickades de vidare till Seychellerna. Enligt BBC lät britterna honom till slut komma hem 1924, kanske för att de var rädda för politiska problem om han dog i exil.

Även den sista natten var de brittiska myndigheterna nervösa. Ellison skriver att de var rädda för oroligheter och därför inte lät tåget köra in till stationen i Kumasi. I stället stannade det i Kaase, nära staden, och där steg Prempeh ner på Asantes jord. De tusentals människor som väntade i Kumasi blev besvikna, men de var glada att deras kung hade kommit hem.

Han fick inte tillbaka allt han hade förlorat. Britterna gav honom bara titeln kumasehene, hövding över Kumasi, och inte titeln som kung över hela Asante. De byggde ett nytt palats åt honom, men han flyttade in först när Asante hade betalat hela priset. Under hans tid började Asante också be om att få tillbaka de kungliga föremål som britterna hade tagit. Prempeh dog den 12 maj 1931.

Hundra år efter hemkomsten fylldes platsen utanför kungapalatset i Kumasi av en glad folkmassa. Dagens kung, Osei Tutu II, bars genom den bland trummor och musketskott. ”Britterna gjorde allt de kunde, men de kunde inte knäcka Asantes anda”, ropade ceremonimästaren. I sitt första tal under firandet tackade Osei Tutu II Seychellerna för Asantefolkets räkning.

Huset som Prempeh betalade för står kvar. I dag är det Manhyia Palace Museum, och den 1 maj 2024 öppnade där en utställning med föremål från Asante som har kommit tillbaka från British Museum och andra museer i väst. British Museum lånade ut 15 föremål och Victoria and Albert Museum 17, alla för tre år. Bland dem fanns en fredspipa och en liten örn, båda i guld. I rummen där den landsförvisade kungen en gång bodde kallade Osei Tutu II föremålen ”Asantefolkets själ”.