Kung Prempeh I kommer hem till Kumasi efter 28 år i exil

Prempeh, Asantefolkets landsförvisade kung, steg i land i Takoradi på Guldkusten vid femtiden på eftermiddagen tisdagen den 11 november 1924. Senast han hade sett sitt land var 1896, och då som fånge. Britterna hade sedan hållit honom borta därifrån i 28 år.

Han stannade inte för att vila vid kusten. Enligt den ghananske skribenten Kofi Ellison fortsatte kungen direkt med ett särskilt nattåg mot Kumasi, Asantes huvudstad. I Sekondi stannade tåget så att han kunde hälsas välkommen av tusentals människor som hade samlats där, bland dem hövdingar från Västprovinsen och företrädare för flera politiska organisationer. Enligt Ellison såg de honom som en stor afrikansk politisk ledare som hade överlevt 28 år i exil och kommit tillbaka med huvudet högt.

Mannen som klev av fartyget var inte längre den unge kung som hade förts bort. Nu var han gammal, och när han kom fram till Kumasi bar han europeisk kostym och hatt. Med sig hade han ett femtiotal asanter, och de flesta av dem var födda på Seychellerna, öarna i Indiska oceanen där han hade tillbringat större delen av sin exil. Alla i följet hade kristna namn, eftersom de hade döpts in i den anglikanska kyrkan under exilen. Prempeh själv döptes tillsammans med sin mor den 29 maj 1904.

Prempeh föddes 1870 och blev kung 1888. Han var asantehene, Asantes kung, vid en tid då Storbritannien ville föra in hans rike i sitt växande protektorat på Guldkusten, och han gjorde motstånd. Varje gång britterna erbjöd sig att ta Asante under sitt beskydd tackade han nej. Den expedition som följde motiverades officiellt med att han inte hade betalat ett skadestånd och med att människooffer förekom i hans rike.

En brittisk armé marscherade omkring 200 kilometer från kusten till Kumasi och kom fram i januari 1896. Kungen bad sitt folk att inte göra motstånd, och inte ett enda skott avlossades. Prempeh kunde eller ville inte betala de omkring 1,5 ton guld som britterna krävde. Därför greps han, avsattes och tvingades skriva under ett avtal om brittiskt beskydd. Rättshistorikern Michael Lobban dömer gripandet hårt. Kungen var ingen rebell, hade inte gått i krig och hade inte brutit något avtal, skriver han, och fängslandet och exilen var resultatet av ren imperialistisk aggression, utan någon tanke på rättsstatens principer.

Prempeh fördes bort från Kumasi den 20 januari 1896. Ett femtiotal släktingar, hövdingar och tjänare följde med som fångar, och britterna plundrade hans palats. Fångarna hölls först i kustfortet Elmina, skickades sedan till Sierra Leone och år 1900 vidare till Seychellerna. Enligt BBC gav britterna till slut med sig 1924, kanske för att de insåg att det kunde skapa politiska problem i Asante om Prempeh dog i exil.

Ända in i det sista var de koloniala myndigheterna nervösa. Enligt Ellison fick tåget inte köra in på stationen i Kumasi, eftersom man fruktade upplopp. I stället stannade det i Kaase, nära staden, och där satte Prempeh åter foten på Asantes mark. Han kördes med bil till asafohenes nya palats, där han bodde tillfälligt. De tusentals människor som hade samlats i Kumasi för att se honom blev besvikna, skriver Ellison, men glada över att deras kung hade kommit hem välbehållen.

Allt fick han inte tillbaka. Britterna begränsade hans titel, så efter hemkomsten blev han kumasehene, hövding över Kumasi, och inte kung över hela Asante. Britterna byggde ett nytt palats åt honom i stället för det som hade förstörts, men kungen flyttade inte in förrän Asanteriket hade betalat det fullt ut. Under hans tid som härskare, redan på 1920-talet, började man också kräva tillbaka de kungliga föremål som hade tagits. Prempeh dog den 12 maj 1931.

Hundra år efter hemkomsten fylldes fältet utanför kungapalatset i Kumasi av en jublande folkmassa. Den nuvarande kungen, Osei Tutu II, bars genom den i sin bärstol, tyngd av guldsmycken, medan musköter sköts av och trummor och horn av elefantbetar ljöd. ”Britterna gjorde allt de kunde, men de kunde inte knäcka Asantes anda”, ropade ceremonimästaren. I sitt första tal under det tre dagar långa firandet tackade Osei Tutu II Seychellerna å Asantefolkets vägnar. Ghanas president Nana Addo Dankwa Akufo-Addo kallade Prempeh en av de mest inspirerande gestalterna i Ghanas historia och sa att hans liv visar att de inte ödmjukt lade sig ner och lät sig trampas på.

Huset som Prempeh betalade för står fortfarande kvar. I dag är det Manhyia Palace Museum, och den 1 maj 2024 öppnade där en utställning med asanteföremål som lämnats tillbaka av British Museum och andra västerländska institutioner. Utställningen skulle bland annat markera att det hade gått hundra år sedan hans återkomst. British Museum lånade ut 15 föremål och Victoria and Albert Museum 17, alla för tre år. Bland dem fanns en fredspipa av guld, en liten guldörn och en guldring. I de rum där den landsförvisade kungen en gång hade bott kallade Osei Tutu II föremålen ”Asantefolkets själ”.