I april brukar forskarna i Marmot Project åka skidor in till sin fältstation i Gothic i Colorado. I år gick de hela vägen på bar mark. Dan Blumstein, som har lett studien sedan 2001, lämnade Gothic i maj efter en vecka i fält och skrev att säsongen var olik allt han hade sett tidigare. Snötäcket har blivit tunnare i många år, men det hade alltid funnits snö nog för skidor. Hans student Emily Renkey tog bilder på vägen och jämförde dem med bilder från fyra år tidigare. Murmeldjuren kom upp ur sina hålor tidigt, syntes för prärievargar och rävar, och några av dem verkade helt enkelt vara borta.
De var borta. På hösten hade forskarna omkring 160 djur i studien. På våren kom ungefär 60 upp ur marken. Snön fungerar som en filt över en vinterhåla: utan snö svänger temperaturen under jorden, och ett sovande djur bränner fett som det inte har råd att förlora. Många av dem fick slut på fett innan de kunde komma upp och börja äta igen. Ungefär 100 murmeldjur i studien dog under vintern. Den rekordlåga snömängden gjorde också att ängsblommorna, en viktig föda, blommade mycket sämre än vanligt. ”Det är jättesorgligt”, sade Renkey till The Denver Post.
Det är just sådana år som en lång studie ska fånga. Kenneth Armitage började studera de gulbukiga murmeldjuren vid Rocky Mountain Biological Laboratory 1962 och ledde arbetet fram till 2001, då Blumstein, professor i ekologi vid UCLA, tog över. Arten är varken hotad eller utrotningshotad, och det är en del av poängen: den passar bra för studier av hur en population förändras under många årtionden. Det är en av världens längsta studier av enskilda, identifierade däggdjur, näst längst efter Jane Goodalls schimpanser i Tanzania.
Det räckte ändå inte. År 2025 förlorade laboratoriet sina statliga pengar, när Trumpadministrationen flyttade medel till artificiell intelligens, robotteknik och kärnkraft. När Blumstein ansökte om nya pengar fick han nej tre gånger och blev till slut tillsagd att sluta söka, med motiveringen att projektet redan hade för mycket data.
Lösningen kom en långsam morgon i fält. Blumstein har berättat att han ägnar mycket tid åt att vänta på att murmeldjuren ska göra något, och att idén kom just en sådan morgon. Kvällen innan hade han sett en tv-serie om en kvinna som startar ett konto på OnlyFans och tjänar mycket pengar. Murmeldjuren har också pengaproblem, tänkte han, så varför inte ett konto åt dem. Den 17 juni berättade projektet på Instagram att läget var så dåligt att de nu satsade på OnlyFans, eller OnlyMarms som de själva kallade det.
Bilderna visar murmeldjur som leker, gräver och släpar hem växter. Det kostar inget att följa kontot, men laboratoriet ber om dricks. I början av augusti hade kontot gett omkring 4 000 dollar. De första hundra dollarna gick till bete, alltså mat som lockar djuren tillräckligt nära. Blumstein har sagt att projektet behöver mellan 75 000 och 100 000 dollar för att kunna behålla sina doktorander.
Sedan blev det ännu märkligare. En grupp kring ett så kallat memmynt, ett kryptomynt som bygger på ett skämt, skapade ett mynt kring OnlyMarms och erbjöd laboratoriet avgifter från handeln. Renkey trodde först inte att det var på riktigt. Avgifterna har gett projektet mer än 140 000 dollar. Hon säger att det inte var den grupp de hade väntat sig, men att de är mycket tacksamma.
I augusti höll laboratoriet äntligen sin Fat Marmot Week med åtta vuxna djur. Vinnaren blev en hane som heter Dawn och som länge vägrade gå in i fällan. Till slut lockades han in av betet. I juni vägde han omkring 8,6 pund, den 15 augusti omkring 13.
”Murmeldjuren vet inte hur berömda de är”, sade Renkey och skrattade.