Den sydafrikanska domaren Navi Pillay får Nobels fredspris

När Navi Pillay fick höra att hon hade vunnit Nobels fredspris trodde hon först att det var ett skämt. ”Som jurist och domare vill jag ändå kontrollera det här”, sa den 85-åriga sydafrikanskan, vars karriär har gått från att försvara apartheidmotståndare i Durban till domarbänkarna i tre internationella domstolar.

Nyheten var sann. Fredagen den 9 oktober 2026 meddelade Norska Nobelkommittén i Oslo att priset gick till Navanethem ”Navi” Pillay ”för hennes insatser för att främja fred och internationell rätt”. Hon valdes ut bland fler än 280 nominerade. Bara några timmar senare införde USA:s regering sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolen, där hon en gång var domare.

Kommittén kallade henne ”en av vår tids modigaste och viktigaste jurister” och sa att priset kom i ett läge då det internationella rättssystemet står under enormt tryck och dess institutioner angrips.

Hennes historia börjar i Clairwood i Durban, där hon föddes den 23 september 1941 i en familj med indisk tamilsk bakgrund. Som tioåring skrev hon en skoluppsats om hur svarta fick hårdare straff än vita i sydafrikanska domstolar. Hon hade varken radio eller tidningar, så hon byggde sitt resonemang på det hon hade hört föräldrar och lärare säga. Pengar som det lokala indiska samhället samlade in hjälpte henne att studera vid University of Natal, där de flesta lektioner och examensceremonier var segregerade.

Hon lärde sig yrket hos N.T. Naicker, en bannlyst medlem av Afrikanska nationalkongressen (ANC) som ofta satt i husarrest och därför lät den unga Pillay föra hans klienters talan i rätten. År 1967 blev hon den första icke-vita kvinnan som öppnade en egen advokatbyrå i provinsen Natal. Hon har sagt att hon inte hade något val: ”Ingen advokatbyrå ville anställa mig, eftersom de sa att de inte kunde ha vita anställda som tog order från en färgad person.” Som icke-vit advokat under apartheid fick hon inte ens gå in i en domares rum.

I 28 år försvarade hon aktivister från flera motståndsrörelser och hjälpte till att avslöja tortyr och usla förhållanden för politiska fångar. År 1995 utsågs hon till domare i Sydafrikas högsta domstol, High Court, som den första icke-vita kvinnan där. Samma år föreslog president Nelson Mandela henne till Internationella brottmålstribunalen för Rwanda, som hade inrättats för att döma de ansvariga för folkmordet 1994. Hon satt där i åtta år, varav fyra som ordförande, och under de första fyra åren var hon den enda kvinnan bland domarna.

Tribunalen, som låg i Arusha i Tanzania, var under de första åren mest känd för att vara långsam och dåligt organiserad. Men den 2 september 1998 dömdes Jean-Paul Akayesu, som hade varit borgmästare i kommunen Taba under folkmordet, för bland annat mord, våldtäkt och tortyr. Det var första gången en internationell domstol fällde någon för folkmord.

Pillay var en av domarna, och domen blev ett internationellt prejudikat: den slog fast att våldtäkt och sexuella övergrepp kan vara folkmordshandlingar. Många tutsikvinnor hade sökt skydd i Taba, och domstolen fann att Akayesu hade uppmanat en milisgrupp att ge sig på och våldta civila kvinnor. I en intervju förklarade Pillay vad domen betydde: ”Sedan urminnes tider har våldtäkt betraktats som krigsbyte. Nu kommer det att betraktas som ett krigsbrott. Vi vill skicka en tydlig signal om att våldtäkt inte längre är en krigstrofé”.

Hon blev sedan en av de första domarna i Internationella brottmålsdomstolen men lämnade den 2008 för att bli FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Den posten hade hon till 2014, som den första kvinnan från det globala syd. I stället för att döma i mål skulle hon nu övertala regeringar att hålla sina åtaganden, under både den arabiska våren och inbördeskriget i Syrien.

Hennes senaste uppdrag har varit det mest omstridda. Hon ledde en undersökningskommission om de ockuperade palestinska områdena, som i september 2025 fastställde att Israel hade begått folkmord under kriget i Gaza. Israel förnekar anklagelsen. I dag är hon domare i Internationella domstolen i målet där Myanmar anklagas för folkmord.

I Sydafrika togs priset emot med nationell stolthet. Pillay är den femte sydafrikanen som får det, efter bland andra Desmond Tutu och Nelson Mandela, och den första sydafrikanska kvinnan.

Men när dagen var slut stod domstolen som hon hade hjälpt till att bygga upp inför de mest omfattande sanktionerna hittills från president Donald Trumps regering. Den här gången kunde även företag som levererar tjänster till domstolen straffas. ”President Trump kommer aldrig att tillåta Internationella brottmålsdomstolen att åtala amerikaner”, sa utrikesminister Marco Rubio i ett uttalande. Domstolens biträdande åklagare, Nazhat Shameem Khan, fördömde sanktionerna och sa att de inte skulle stoppa domstolens arbete.